Det här med att dela med sig...

Inför förlossningen så funderade jag mycket på det här med att dela med sig av händelsen, hur kände jag inför det och vad skulle de kunna innebära för mig och alla inblandade.

Tidigt efter beslutet att faktiskt föda hemma så förstod jag att det mycket väl skulle kunna bli intressant för lokaltidningen att skriva om, men jag var inte säker på att jag skulle ställa upp. När jag sedan fick frågan så funderade jag några dagar innan jag tackade ja och bad att få läsa artikeln i sin helhet innan den publicerades. Med facit i handen vet jag inte vad jag var orolig över. Men en snäll, genuint intresserad och ödmjuk reporter så blev det ett väldigt bra resultat och artikeln blev väl emottagen.

Den färdiga artikeln med tillhörande tv-inlag finns att se här:
http://www.st.nu/medelpad/sundsvall/terese-valde-att-foda-barn-hemma

Det har även kommit till min kännedom att artikeln använts i en trådstart på forumet familjeliv för att utröna hur personer som hänger där skulle göra. Vilket är en ganska intressant läsning, tyvärr mycket i stil med "jag skulle aldrig kunna vara så egoistisk eller oansvarig" och "hade jag fött hemma hade jag/barnet/båda dött". Läsning som kanske skrämmer många men det är bland de vanligaste reaktionerna som kommer från de som inte är öppna för alternativet. Jag däremot har läst lite för mycket forskning i ämnet för att bli personligen påverkad av den typen av argument. Den som vill logga in och läsa själv hittar tråden här:
http://www.familjeliv.se/forum/thread/74797569-forlossning-skulle-du-vaga-foda-hemma

Några veckor efter tidningsartikeln så hörde även de lokala svt nyheterna MittNytt av sig och ville göra ett inslag för att spinna vidare på den debatt och upplysning som pågår runt hela landet, mycket för att det nyligen sänts inslag från Umeå i ämnet att föda hemma. Det är inte sänt ännu men jag har fått veta att det ligger klart i väntan på att få plats, tyvärr händer det mycket annat i regionen som gör att inslaget får vänta.

Inför förlossningen så delade jag med mig av planerna på forum där andra med liknande planer eller erfarenheter fanns samlade. Där fann jag ett enormt stöd och tillgång till mycket kunskap i form av forskningsartiklar, personliga berättelser och många timmar film. För mig har tillgången till andra kvinnors berättelser och kunskap betytt otroligt mycket och det är den enskilt största anledningen till att jag själv väljer att ställa mig med den skaran kvinnor som delar med sig till andra. För att på så sätt "betala tillbaka". Tack vare Jessica så finns Holgers födelse förevigat på bild och film, jag har efter noga eftertanke valt att klippa ihop detta material till en film som jag lagt ut offentligt på youtube fritt för vem som helst att se. Inget mästerverk till arbete, men det illustrerar verkligheten väldigt bra tycker jag. Så som det såg ut för mig att föda barn, hemma, på mina egna villkor. De av er som väljer att titta får ta det för vad det är, en 96 kg naken kvinna som föder barn!
https://www.youtube.com/watch?v=N_UhtLTE6gQ

Hur kan då det här påverka mig och de som var med? Självklart så kommer de finnas de som ifrågasätter mitt agerande kopplat till allt gällande Holgers födelse. Men jag vill varken hymla, dölja eller förändra vad som skedde och väljer därför att möta eventuellt ifrågasättande med öppenhet. Många frågar om barnen, det var vårt val att ha dem med och det är något jag vill förmedla till mina barn att vara stolta över att de fick vara med. För inget kommer ändra min uppfattning om att en förlossning är något nyttigt för barn att vara med på, våra senaste generationer har gått miste om mycket på grund av hemlighetsmakeriet kring barnafödande.

Och när det gäller intimiteten och integriteten kopplat till att dela med sig vill jag bara avluta med, desto mer jag delar med mig, desto tydligare blir det för mig att det är min förlossning.