FAQ Min hemförlossning.

Då jag får samma eller liknande frågor från väldigt många olika håll så väljer jag att svara på de vanligaste på ett och samma ställe. Det är enklast för mig och du som är nyfiken får i samma veva även svar på andra frågor. Önskas fördjupning om något så kommer det längst ner länkar och tips på vart man kan få veta mer, självklart får du även fråga mig.

Varför ville du föda hemma?
Det finns många omständigheter som mitt val att föda mitt tredje barn hemma är grundat på. Varav det tyngsta/största är att då jag är så säker i mig själv, på hur min kropp fungerar och hur jag vill ha det/bli bemött under förlossningen, blir i stort sett allt som sker på rutin inne på sjukhuset något jag vill vara utan. Jag ville sköta mitt värkarbete i lugn och ro och föda på mina egna villkor utan att någon annan är med och styr. 

Jag har inte på något sätt känt mig otrygg under mina två första förlossningar på sjukhuset. Men jag har inte heller känt att det har varit jag som fött barn, utan en barnmorska har förlöst mig utefter rutiner som någon annan mallat upp och inte så som jag innerst inne önskat.

Att föda hemma var inte någon ny idé som kommit under den här graviditeten. Det var något som jag funderade över redan när jag väntade Elof. Jag läste på mycket, letade efter en hembarnmorska och diskuterade mycket med andra som fött hemma och med Krister givetvis. Till slut så kom jag fram till att då jag var förstföderska och inte hade någon aning om hur jag skulle reagera över smärtan samt att det var en timmes resa till sjukhuset om något skulle gå fel/jag skulle ångra mig så lades planerna på is och det blev en förlossning på sjukhuset. Men intresset och nyfikenheten över en hemförlossning försvann inte utan jag har kontinuerligt läst artiklar, diskussioner och andras erfarenheter kring förlossningar både hemma och på sjukhus. Med Lovis var jag väldigt sugen på att stanna kvar hemma, men återigen så kändes avståndet till sjukhuset som den värsta fienden så vi åkte in. Jag var ju som sagt ändå inte missnöjd med den vård jag hade fått på sjukhuset.

Den här gången däremot fanns det inget avstånd att tala om till sjukhuset/ambulans i lägenheten. Runt vecka 20 började jag fundera och planera "på riktigt" för hur en förlossning hemma skulle kunna vara. Vad behövs, vilka ska vara med, hur känner jag inför alla "tänk om", vad har andra som fött hemma för tips till mig i just denna situation, osv. I vecka 31 bestämde jag mig för att "nu kör vi på det här" och kontaktade den doula som jag hittade kontaktuppgifter till här i Västernorrland. Därefter lades planera för förlossningen upp.

Får man föda hemma?
All vård är frivillig, (förutom sånt som beslutas under våra tvångslagstiftningar LVU, LVM, LPT) och det finns därmed inget som säger att man måste föda på en viss plats eller under vissa bestämda former. Landstinget erbjuder i sin mödravård förlossningsvård på sjukhuset, som man är fri att välja att ta emot eller vara utan.

Vilka var med under förlossningen?
Under förlossningen så hade jag några lugna, trygga människor omkring mig. Dessa var min sambo och pappan Krister, mina två barn, Jessica en nära väninna och Doulan Knapp Britta Eriksson. 

Varför ingen barnmorska?
Med Elof försökte jag få tag i en barnmorska som ville assistera under förlossningen hemma. Men det visade sig vara mycket svårt. Den enda som jag kunde hitta var inte längre verksam då hon spenderade väldigt mycket tid på annan ort. Jag kände att hur vida en barnmorska var närvarande eller inte var inte de allra viktigaste för mig, därför gjorde jag inga större ansträngningar för att hitta en barnmorska till den här förlossningen.

Hur reagerade barnen? 
Barnen var sina vanliga jag under förlossningen. Båda nyfikna på vad som höll på att ske, men ingen av dem reagerade nämnvärt på att jag betedde mig annorlunda.

Lovis protesterade emot att doulan gav mig massage, men när hon fick hjälpa till nästa värk istället så gick det mycket bättre. Hon var mycket nyfiken på vad som skedde under utdrivningsskedet, hon såg sin lillebror födas för att sen återgå till att leka.

Inför förlossningen hade jag pratat Elof om att snart kommer bebisen vilja komma ut, då kommer den genom mammas snippa. Vi har tittat på filmklipp av några djur som föder ungar men också på ett lugnt fint klipp på en kvinna som föder. Elofs reaktion vad kort och gott "Wow, vilken fin bebis" för att sen göra något annat. Elof hjälpte även han till med lite massage till mig under förlossningen, själva födseln missade han dock då han var fullt fokuserad på att ett nytt avsnitt med "dinosaurietåg" började.

Hade barnen reagerat annorlunda, med att bli rädda, oroliga eller helt enkelt bara varit på ett sju helsickes humör så var en av Jessicas "uppgifter" att vara backup och hitta på något med barnen, så som att gå ut och leka eller åka bil tex. 

Tvekade du på ditt val att föda hemma någon gång?
Ja, det gjorde jag. Vid tillfällen när jag var helt slutkörd och Elof och Lovis på ett jäkligt bråkigt humör. Så ungefär en till två gånger om dagen sista veckorna tvekade/tvivlade jag på att det skulle vara möjligt för mig att föda hemma, då de kändes som att de jämt var på dåligt humör. Under förlossningen däremot höll barnen sams i stort sett hela tiden, de var lite bråkiga före lunch men med lite makaroner i magen gick det över.

Men när förlossningen väl startat så ångrade/tvekade jag inte en enda gång och fick en känsla av att jag ville åka in till sjukhuset istället. Det kändes hela tiden självklart att vara kvar hemma. 

Förvarnade du sjukhuset om att förlossningen startat?
Nej det gjorde jag inte. Däremot stod det i min journal att jag planerat en hemförlossning och skulle kontakta dem om något kändes fel/vi ville komma in och att vi skulle meddela dem efteråt. En av anledningarna var att jag inte ville riskera att en främmande människa över telefonen skulle försöka få mig att ändra på mitt beslut, samt att de (ska) har full beredskap på att någon kommer in akut oavsett om de blivit förvarnade eller inte.

Hur hanterade du smärtan?

Som smärtlindring använde jag precis som med Lovis andning och avslappning. Då jag fött utan bedövning innan så visste jag att det var något som jag klarade av. Jag tog även två längre duschar och mot slutet när värkarna blev som jobbigast fick jag massage/mottryck i ryggslutet och kalla handdukar att svalka mig med mellan värkarna. Vid utdrivningen hade jag även under 1,5 värk en varm handduk mot underlivet, fler blev det inte innan lillebror var född. 

Hur visste du att du var fullt öppen och kunde börja krysta?
Genom att lita och lyssna på kroppen, när de "vanliga värkarna" inte kändes lika längre så började jag försiktigt "krysta emot" och andas igenom dem. Sen kom värkpausen innan första riktiga krystvärken kom, den av det slaget där det inte går att låta bli att krysta.  

Åkte du in efteråt för att kolla om du behövde sys?
Nej det gjorde jag inte, ingen av de som såg lillebror komma ut såg att jag gick sönder och på så sätt så var jag rätt säker på att inga större skador uppkommit. När jag sen duschade efteråt så hade jag ingen sveda av något sår och var bara lite lätt öm. Om jag hade brustit något, eller var orolig för det så hade jag åkt in och gjort en undersökning.

Vad klampade och klippte ni navelsträngen med?
Det här med avnavling och då framförallt sen avnavling är något som jag läst mycket om. Efter att navelsträngen pulserat tillbaka allt blod till bebisen så börjar ett ämne som heter Whartons Jelly att bildas. Detta blir som en "propp" i hela navelsträngen som gör att den täpps igen. Denna process tar ca 3 timmar. Det är naturens egen peang och därmed behöver inte navelsträngen klampas eller knytas av om man väntar ut denna process. Klippte gjorde vi med en vass och bra sax som vi hade steriliserat. 

Navelsträngen klippte vi av efter 4 timmar, i samma veva som jag skulle gå och duscha och Krister sitta och bebismysa. 

Hur gör man med moderkakan? 
På sjukhuset går moderkakan som biologiskt avfall, om man inte ber om annat. Man har nämligen full rätt att ta med sig den hem. Vissa planterar/gräver ner moderkakan tillsammans med ett träd, andra torkar och kapslar in den för att äta upp den. Vi slängde den helt enkelt i soporna.

Åker man in för vägning/mätning och andra kontroller när man barnet är fött?
Precis som jag sa innan så är all vård frivillig. Vi valde att efter födseln ringa till förlossningen och meddela dem att lillebror var född och att vi önskade att få komma in för vägning/mätning och den första läkarkontrollen nästa dag. Efter en kort redogörelse för hur förlossningen varit så fick vi tid för träff med barnmorska och läkare dagen efter.

Hur får barnet sitt personnummer om man inte föder på sjukhuset, måste man inte bevisa att man har fött barn, och när?
Sjukhuset anmäler till skatteverket (folkbokföringen) att en födsel har skett. Detta kan man även göra själv på skattekontoret om man helt vill undvika sjukhuset. Då får man visa upp sig själv och barnet samt intyga att barnet är sitt egna osv. Men då vi ringde till sjukhuset efter födseln så anmälde de att lillebror var född och han har fått sitt personnummer.

Hur mår du nu efteråt?
Jag mår toppen efter förlossningen och valet att föda hemma känns självfallet helt rätt då allt gick bättre än jag kunnat hoppas på! För varje barn har jag mått bättre och bättre efter förlossningarna och det är nog bara den degiga magen och eftervärkarna och vittnar om att jag fött barn för bara tre dygn sedan. Ja förutom lillebror som förgyllt vår familj med sin existens. 

Kommer du vilja föda hemma igen om det blir fler barn?
Förutsatt att jag är frisk i graviditeten och att inget visar på att barnet ligger fel eller inte mår bra så kommer framtida syskon att födas hemma de också.

Kommer du satsa på hemförlossningar när du själv blivit BM? Eller "får" man inte jobba med det i Västernorrland?
Jag kommer definitivt tillhöra skaran som är positivt inställd till hemförlossning och som vill att det ska finnas ett komplement till dagens variant av sjukhusbaserad förlossningsvård till friska mammor med förväntat normal förlossning.

Jag har läst diskussioner från andra landsting att barnmorskor inte fått ta på sig uppdrag att assistera vid hemförlossningar när de jobbar inom vården, men det har inte främst varit att säkerhets/rutin-mässiga skäl. Utan av anledningar som att de inte får ta ledigt för att jobba med "konkurrerande verksamhet", lite typ "Du jobbar i min restaurang som kock, nej du får inte ledigt för att Anna vill ha dig som privat kock på sin fest och nej Anna får inte låna/hyra dig från restaurangen som kock på sin privata fest". Hur det verkliga läget ser ut för barnmorskorna i Västernorrland vet jag inte.

Nyttiga länkar för dig som vill läsa mer på egen hand:
www.doula.nu
http://fodelsehuset.se/
https://www.facebook.com/groups/98718282961/?fref=ts -> FB gruppen Sen avnavling - Barnets födslorätt
https://www.facebook.com/groups/155515287981569/?ref=ts&fref=ts -> FB gruppen Naturlig Förlossning
https://www.facebook.com/groups/361068910633044/?ref=ts&fref=ts -> FB gruppen Föda hemma - Vår mänskliga rättighet

Jag kan förstå att facebook grupper låter som klena källor. Men där sprids mycket fakta med källor och det är en plattform för att hitta andra personer med kunskap och erfarenhet.

Hoppas att dessa svar på de vanligaste frågorna jag har fått är till glädje för många. Jag kommer även skriva en förlossningsberättelse, men inte ikväll ;)