lördag 24 augusti 2013

en kommentar

Stötte på en kommentar som gör att det med en gång gör att det känns lite bättre med tanke på att jag inte hinner hålla efter Elof här hemma.


Tänker mellan varven på en medlålders dam, dörrförsäljare, som knackade på för något år sedan och då jag öppnar utbrister hon "Åh, va jag blir glad! Det värmer i hjärtat, här ser man att barnen får leka. Det är skillnad på stök å skit i hemmet!"

Facebook är bra till mycket det :)

fredag 23 augusti 2013

Det spelar ingen roll

Lillasyster har uppvisat en alldeles egen egenskap och taktik, hon är nämligen expert på att få sin mamma hysteriskt orolig och snabb på att reagera med att lyfta upp henne.

Lillasyster tycker nämligen att det är en bra ide att "glömma bort" att andas hon behöver gråta i mer än tre sekunder ensam på rygg. Då skriker hon ut all luft hon har i kroppen och ger fan i att andas in igen, så håller man på så om och om igen med längre och längre uppehåll tills att man får som man vill.

Och då spelar det ingen roll att BVC säger att det är normalt och ofarligt. Jag blir skitskrajj till tårar varje gång och tänker inte ta reda på hur många sekunder hon behöver för att andas in på eget initiativ. Nej jag kommer fortsätta att buffa till henne osv för att säga åt henne att

 HON MÅSTE ANDAS!

Ni kan vara lugna

Jag håller på och skriver på lillasysters förlossningsberättelse. Det går bara inte så fort, jag hade glömt bort hur svårt det var att skriva på datorn och amma samtidigt. Vi är inte så bra på att sova själv än heller. Men vi jobbar på det.

Och nej, vi har inte kommit fram till vad hon ska heta än. Just nu känns det som att det kommer bli lottdragning i slutet av oktober....

torsdag 22 augusti 2013

Det verkar gå rätt så bra nu

Vi har varit på BVC och vägt lillasyster idag. Jag ville bara få det hela överstökat så det tog inte många sekunder innan hon låg på vågen. Det var med hjärtat i halsgropen som jag väntade på att vågen skulle bestämma sig. När den sen gjorde det så slutade huvud räkningen att fungera. Jag tror inte att jag förstod vad jag tittade på förens sköterskan sa "men så bra, hon har ju gått upp jätte bra, nu är det bara att fortsätta amma om det är det som du vill"

Lillasyster har gått upp 230g på 6 dagar :)

Sen fick jag mig en gliring av Krister, han undrade vad det varit för nytta med att varit så ledsen kvällen innan så att jag inte kunde köra bil för att jag var så orolig över hur det skulle gå, när det nu hade gått över förväntan.

Så här lyder siffrorna:

3656 födelsevikt
 3415 5dagar
 3500 16dagar
 3730 21dagar +3cm

måndag 12 augusti 2013

Radar

Spädbarn har tammetusan en radar som är inställd på när mamma tänker äta, superkänslig är den också. Och när radarn signalerar att mamma tänker äta, ja då vill lillasyster också äta. Sen spelar det ingen roll att hon precis snutta tills att hon slocknade.

Tur att jag lärt mig äta kall mat.

söndag 11 augusti 2013

Jobbigaste förändringen

Den största skillnaden i att ha blivit tvåbarnsmamma som känns tuff att bemästra är helt klart att jag inte kan vara med Elof på samma villkor som tidigare. Lillasysters behov att amma går före väldigt mycket just nu. Och det är tufft att behöva skjuta Elof åt sidan för att hålla lillasyster i famnen större delen av vår vakna tid.
Ibland funderar jag på om det är för att jag inte kan vara med Elof på samma sätt som gör att han har varit så gnällig de senaste dagarna. Eller om det bara är tänderna som vanligt, han är inne på fjärde kindtanden som precis spricker igenom tandköttet.
Oavsett  vad så har det inte varit lätta dagar med grinlof. Arg som fan har han varit.

Jo men vi behövde nog en till, eller två.

Jag hinner alltså inte mer än sortera bort överskotts tupparna och markera vilka höns som ska bort innan vintern fören jag drar iväg familjen på hönsbytardag.

Och som bekant brukar det inte vara att bara åka iväg med litet spädbarn, men det hade jag ju nästan förträngt så självklart kom vi inte iväg i tid. Problemet med det är ju att hönsen som finns till salu försvinner väldigt snabbt, så när vi kom dit fanns det bara 7 osålda djur kvar, varav 5 var DV kochin. Men de andra två, de var ett par RIR (Rhode Island Red) en rostbrun fågel med knallgula ben. Behöver jag skriva att de fick följa med hem? En höna och en tupp var det.

Jag fick också mer information om utställning och blev lite mer sugen på att faktiskt prova på det nu i höst med de 4 utställmimgsbara fåglar som jag har. Hoppas verkligen att Olga hinner rugga klart och att DV wyandotten hinner utvekla klart sin tuppdräkt. Men de har till början av oktober på sig och inte september som jag trodde från början :)

Fick tipset att burträna fåglarna i texten om utställning, och det måste jag nog definitivt göra med Olga. Annars känner jag mig rätt så peppad inför att testa på att ställa ut.

fredag 9 augusti 2013

Tur att soffan är skön!

Ungefär från veckan efter midsommar och fram till att lillasyster föddes så sov ju jag i soffan så mycket som jag bara kunde då jag inte kunde ligga rakt på rygg och det kändes som om Peab varit och snesprängt höfterna bort till kubal om jag låg på sidan mer än två sekunder. Och nu såhär en vecka efter att lillasyster kom ut till oss känner jag vilken stor fördel jag har fått av att sova i soffan...
Jag vet nämligen exakt hur jag ska piffa till kuddarna och sätta mig för att kunna sitta kvar länge utan att få allt för ont i kroppen. Denna lilla fröken är nämligen än så länge stört omöjlig att lägga ifrån sig, även när hon sover. Inget fel i det! Hon vill amma massor mest hela tiden, vilket hon såklart får då vi ger amningen en ny chans med vårt nya barn. Och ska man gå upp i vikt så måste man ju äta! Så jag är fast här i soffan med tuttungen i famn, ett internet som apar sig och rastlöshet som knackar på dörren.

Jag får tala om för mig själv flera gånger om dagen att jag faktiskt gör något vettigt när jag sitter här med lillasyster i famnen och att hon högst troligen skulle vilja ligga i famnen lika mycket även om jag hällde i hennes en flaska ersättning. Så då kan hon ju lika gärna få amma. Men jag känner mig ändå lat och värdelös som sitter i soffan i stot sett hela dagen och gör "ingenting", vilket resulterar i att de få stunder om dagen som hon är nöjd någon annan stans än i min famn så springer jag runt som en iller när jag egentligen borde slappna av och vila.

Men det är inte det värsta, ibland känns det som att lillasyster knuffar bort och missunnar mig tid med Elof. Nu när magen är borta och höfterna i stort sett känns bra igen så finns det så mycket energi och lust att leka, busa och upptäcka tillsammans med Elof. Och här sitter jag och kommer ingenvart. Jag vet ju att det är bara en kort kort period som lillasyster behöver vara i min famn så här intensivt, vi försöker involvera Elof så gott det går för att han ska få vara nära mig och lillasyster. Men känslan finns fortfarande där när lillasyster halvsover med bröstet i munnen och Elof sliter i mina tår för att få mig att kliva upp och följa med för att titta på något.

Och som om det inte vore nog så väcker rastlösheten ett annat monster, skåpråttan som är inlåst där nere i magen på mig. Men rastlösheten har en förmåga att bryta upp låset på skåpråttans fängelse. Och att inte släppa fram råtthelvetet då är lättare sagt än gjort, hur ska jag då kunna gå ner i vikt efter graviditeten och allt jag bar på sedan innan?

torsdag 8 augusti 2013

Ett stycke lillasyster!

Ja broster har alltså behagat att komma ut. Och väl ute så fick vi äntligen veta att det var en lillasyster vi väntat på.

Nu återstår bara att hon ska tala om för oss vad det är hon heter, det går väl sådär kan jag erkänna. Så än så länge kallar vi henne kort och gott för lillasyster.  Tur är att skatteverket varit så snälla att vi har tre månader på oss innan vi måste ha bestämt oss.

Elof tycker att det är rätt så spännande med en lillasyster men hon blir tråkig fort då mamma och pappa inte låter honom leka med henne så som han vill.

Annars så ammar vi på här hemma, vilket är mer eller mindre hela tiden.