Den där inspirationen?

Vart är det man hittar den egentligen?

Tycker jag har tappat så mycket efter snart två månader av olika typer av sjukdom och elände. Hade idéer och tankar, men just nu så drunknar de bara i dåligt samvete över hur vi har det här hemma just nu.

Allmänt småbarnsstök kan jag väl leva med, men det här? Det ät lite för mycket överallt just nu. Så fort Elof somnat och man egentligen skulle röja runt som en orkan och svida av allt, ja då hamnar man med fläsket i soffan med en suck och stund av återhämtning. Även om den egentliga återhämtningen ligger i att röja lite så att den där "att göra akut" listan i huvudet minskar ner lite. I vanliga fall så brukar jag säga till mig själv att släppa allt sånt, för så länge man städar undan lite mer än man drar fram så kommer man framåt. Men det funkar inte när man inte röjt undan ens hälften i två månaders tid. Då måste man ta tag i skiten och få massor gjort i flera dagar!

Så varför tar det hela tiden stopp när jag inget annat vill än att få komma igång!

Rutiner och invanda mönster!

Vare sig man vill eller inte så blir det en hel del rutiner och invanda mönster när man har ett litet barn. Typ som när man har en Elof.

Det är matning, sovning och lekstunder. Om vartannat men ändå i ganska precis samma ordning varje dag, även om inte alltid klockslagen är desamma.
Och för att tala om när vi vill vad så beter vi oss på olika sätt. Till exempel med olika ljud, blickar och ändrat beteende.

Som mamma till ett litet barn blir man vare sig man vill eller inte programmerad och kalibrerad för att märka av dessa tecken innan totalt kaos utbryter. Typ som när man är mamma till en Elof.

Detta fungerar som tur är vare sig man är vaken eller sover. Så att det byts, matas, tröstas och alla är pigga och glada. Typ som när man bor med en Elof.

Eller jag kanske skulle skriva att det fungerade. För just nu letar jag i den instruktionsbok som inte finns hur man kalibrerar om sina sensorer när den där som heter Elof från en natt till en annan byter ut som "sömnspråk" till något som för mig är lika tydligt som japanska.

Detta har resulterat i hittills tre nätter när allt hinner bli kaos innan vi förstår vad det är den där som heter Elof egentligen vill. Först tar det (för Elof) en evighet innan vi vaknar till. Kroppen är som redo på att han ska vara hungrig/kall/varm/ledsen/myssugen/vill ha "klapp på rumpan", men då inte "rätt" signaler skickas ut så vaknar vi inte innan det är kaos. Och sen tar det (förr oss) en evighet innan vi alla sover sådär gott igen tills det är dags igen.

Till Jonsson!

Och er andra som inte hängt med, men inte vågar fråga!

Det hjälper nog inte att googla. För jag vet inte om det finns någon förklaring att hitta.

Broster är alltså ett sammansatt ord av två andra ord. Nämligen bror och syster. Då blir det broster!

Det kanske finns på andra ställen också men till oss kom det genom att när Krister skulle få sitt yngsta syskon hade någon frågat vad han ville det skulle bli, då svarade han helt enkelt "en broster". För det spelar ju ingen roll!

Hänger du med? :)

Broster vs Kalven.

Jag har som börjat fundera på om det verkligen är en broster som växer i magen. Eller om det möjligtvis skulle kunna vara en kalv.

Nu hade jag ju bestämt att det är en broster men det betyder ju inte att man får fundera i andra banor.

Och det här med kalv. Det grundar sig inte på att jag känner mig som en ko.

Nåja, inte hela tiden i alla fall.

Mer på att broster/kalven kräver såna otroliga mängder mjölk. Nästa gång vi åker på coop är det lika bra att vi köper de där stor familjspaketet, där det är 5 paket för ett lägre pris. Eller hur många paket det nu än är.

Hur mycket är otroliga mängder mjölk då? Jo när man druckit en liter till frukost varje dag i en vecka så börjar man fundera på om man inte ska dricka vatten istället. Men det är helt enkelt inte lika gott.

Jag ska fundera ett tag till. Men det lutar helt klart åt kalven. Speciellt nu när mjölken är slut och det känns lite extra jobbigt att inte ens kunna välja att låta bli.